12 - Fredrik/H/hatet

-Jag hade ingenting att komma med
när jag träffade Fredrik.
När han ville ha mig,
lämnade jag allt och flyttade in i hans liv,
lät honom forma mig fullständigt.

-I hans värld behövde
jag inte kännas vid det som varit,
kunde låtsas att det aldrig hade hänt.
Och Fredrik uppmuntrade mig.
Han ville ha mig,
förstår du det?
Ha mig!

-Men egentligen glömde jag inte någonting.
Det fanns inom mig hela tiden,
och när Fredrik försvann
rasade det gamla över mig igen.
Jag har inte kommit någon vart,
jag är kvar där jag började,
ett fult barn.

-Vänder mig om
kan jag se mina skolkamrater flina,
och bakom dem
står mina föräldrar
och vrider bekymrade sina händer
och oroar sig,
de hoppas ändå
att allt ska vara bra för annars
hade jag väl kommit till dem
med mina problem.
Ha!

11 - Flickan med J

Dagarna avlöser varandra.
Jag, följer golvplankornas linjer
utan att trampa över en enda gång!
Om jag inte följer dem blir jag galen.
Jag har åter stått utanför
hennes lägenhet och känt gatstenens
kyla ta boning i mina fötter.
Men jag har inte sett henne.

Får jag inte se henne snart
är jag rädd att jag bleknar och försvinner.
Som ett foto som inte har
fått tillräckligt långt fixerbad.
Jag har börjat bita på naglarna
och igår bet jag ända ner till köttet.
Mor tittade på dem och förmanade mig.

Jag försökte sysselsätta mig med
en bok istället, men snart nog
hade jag bitit en ny nagel blodig.