9 - Ensamheten i perspektiv

Promiskuitet:
intimitet utan kärlek.
Förtvivlan:
total frånvaro
av någon eller något
att ty sig till.
Den största ensamheten
är att omges av likgiltighet.
Värst är att längta
efter dem som är närvarande.

8 - En man i London

Jag tänker på en vän,
hans mening var att vara anspråkslös.
Att aldrig peka ut,
aldrig dra iväg i någon viss riktigt.
Jag undrar hur han har det,
vart han tog vägen

7 - Till någon som börjar med B

Jag som är rädd att smitta dig
(med mina orena ord)
lever bara tidvid.
Jag vet att min trasiga röst
(kväver dina tankar)
men dina ord kan skölja
bort all min rädsla.
Jag vill säga dig
att du är vacker som du är.
Att min tvåfärgade klänning
ser ut som skräp
bredvid din hårda rygg
och dina smala höfter.
Kärlek är löjligt
(precis som jag)
men
(jag är lite förtjust i dig)
det finns tid.

6 ~ mitt brustna hjärta

Jag minns när

Sanden drog oss i fötterna när vi gick,
med mjöliga fingrar letade den sig
upp för benen under våra uppkavlade byxor.
Vi satt i vattenbrynet med benen i det
skummande vågskvalpet

Framför oss
låg vattnet blekblått,
men längre ut var det djupt indigo
och det bara fortsatte
och fortsatte
tills det försvann i en vit,
rökig dimma
som hängde likt en gardin
mellan himmel och jord.

Den oändliga vidden,
de outtröttliga h hävningarna
och
dånet överväldigade mig.

Joshua pekade rakt ut mot
den disiga horisonten
och
sade att någonstans
på andra sidan
låg Amerika.
Han sade att om
den vidsträckta oceanen genom ett trollslag
krymptes till en liten bäck
eller
en smal flod
skulle vi sitta och titta
på någon strand
på den amerikanska kusten nu,
kanske New York.

Han sade
att världen inte var så
stor
och
obegriplig
som somliga
försökte få oss att tro.

Han sade att vi hade
allt
inom räckhåll,
om vi bara
iddes sträcka oss
långt nog.

5 - Den nakna sanningen

Få se nu...sanningen.
Var la jag nu den? Jag vet:
den finns här. I fodralet? Nej.
(Då fastnar man bara i tullen. Bort det!)

varför skulle jag gömma
sanningen?

Färgen på sanningen har - sant att säga
-aldrig ihågkommits. Kläderna
gör mannen. Sanningen
är säkert naken.

Har din sanning ett färggrant omslag?
Glöm det.

Jag hade den här nyss. Jag
är säkert på detta. Och jag är
övertygad om att
snart störtar den fram.
Sitter i något annat hörn?

Jag litar på den.

Hittar du den så behåll den

4 - Smaktillsats.

- Jag saknar dina fingrar, nu.
Hej jag är tokig.
Hej jag är alkoholiserad.
På tunnelbanan.

Hur smakar du?

3 - Jag vill följa

Jag vill se själens händelser framkallade i ljuset.
De små förskjutningarna av det dystra perspektivet
tydliggjorda.
Det som förändrar oss högt till skyarna
och fallande mot jorden likt efterlängtat regn.
Jag vill höra det lågmälda talet uppmärksammat
och omvandlat till berättelser
om att vi
och några och fler
orkar gå vidare
från det förflutna till det närvarandra -
och för att kpmma från det närvarande
till det kommande
har vi några vi måste följa:
De som talar mot förtryck.
De som talar för växande.
De som talar mot slaveri.
De som talar för befrielse.

Jag vill följa det fagra talet om
att den utlovade socialismen
är möjlig att genomföra.

2 - Sång

Lyriken sitter så inklämd i dag
så reaktionärförklarad så
elfenbensöverdragen
och ändå är det inte många som orkar läsa
de långa böckerna
och stå upp under de långa talen
och marchera i de långa marscherna utan en sång

"Det behövs ingen poesi för att beskriva det
borgerliga helvetet", det är sant.

det behövs en sång för den långa marschen därifrån,
det är också sant.

1 - Plågad själ.

Min bror dog av regnet.
För att de placaerade honom
ute i regnet för länge, kan du fatta det?

Jag svarade inget,
alltför upptagen som jag var med
att se var jag satte fötterna och undvika vattenpölarna.