Jag som är rädd att smitta dig
(med mina orena ord)
lever bara tidvid.
Jag vet att min trasiga röst
(kväver dina tankar)
men dina ord kan skölja
bort all min rädsla.
Jag vill säga dig
att du är vacker som du är.
Att min tvåfärgade klänning
ser ut som skräp
bredvid din hårda rygg
och dina smala höfter.
Kärlek är löjligt
(precis som jag)
men
(jag är lite förtjust i dig)
det finns tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar