du berättade
att du hade
en svulst på livmodern, och att den
växte snabbt
du ska in på sjukhuset
på tisdag
med förtur
du berättade
om ångesten på nätterna
och att du var rädd
för att dom ska ta bort
hela livmodern
för du vill gärna
ha barn
du berättade
om en dröm
att svulsten i själva verket
var ett barn
att du födde den
som ett barn
och att du sedan
inte gav det mat
på en vecka
att det krympte
till ett litet barn
som låg
i en tändsticks-
ask, och att i stället för lemmar
hade det blad
och du blev rätt
för vad du gjort
Att det lilla, lilla
barnet i asken då
plötsligt log, ett
leenden, som bara
växte och växte
Att du har
ångest på nätterna
för cancer
du blev alldeles
varm i ansiktet
när du berättade
om barnet som log
med ansiktet
mitt inne
i lemmar av blad -
tisdag 21 december 2010
onsdag 8 december 2010
14 - igenkännande
You aren't much of a leader
but you're an exceptional loner.
Wheter or not you're a vallain,
people are still suspicious about you.
Maybe it's that weird hair-do
Or the fact that you never smile
Or the fact that you're just so depressing...
Who knows?
but you're an exceptional loner.
Wheter or not you're a vallain,
people are still suspicious about you.
Maybe it's that weird hair-do
Or the fact that you never smile
Or the fact that you're just so depressing...
Who knows?
tisdag 7 december 2010
13 - hon ligger med armen rakt ut från verkligheten
Jag är författare?
Det är inget yrke.
Det är ett liv.
Men nu sover jag
Jag ligger i sängen och längat till drömmen.
Jag ligger med armen rakt ut från verkligheten
Det värker inom mig.
Jag vill ha någonting.
Det är inget yrke.
Det är ett liv.
Men nu sover jag
Jag ligger i sängen och längat till drömmen.
Jag ligger med armen rakt ut från verkligheten
Det värker inom mig.
Jag vill ha någonting.
12 - Fredrik/H/hatet
-Jag hade ingenting att komma med
när jag träffade Fredrik.
När han ville ha mig,
lämnade jag allt och flyttade in i hans liv,
lät honom forma mig fullständigt.
-I hans värld behövde
jag inte kännas vid det som varit,
kunde låtsas att det aldrig hade hänt.
Och Fredrik uppmuntrade mig.
Han ville ha mig,
förstår du det?
Ha mig!
-Men egentligen glömde jag inte någonting.
Det fanns inom mig hela tiden,
och när Fredrik försvann
rasade det gamla över mig igen.
Jag har inte kommit någon vart,
jag är kvar där jag började,
ett fult barn.
-Vänder mig om
kan jag se mina skolkamrater flina,
och bakom dem
står mina föräldrar
och vrider bekymrade sina händer
och oroar sig,
de hoppas ändå
att allt ska vara bra för annars
hade jag väl kommit till dem
med mina problem.
Ha!
när jag träffade Fredrik.
När han ville ha mig,
lämnade jag allt och flyttade in i hans liv,
lät honom forma mig fullständigt.
-I hans värld behövde
jag inte kännas vid det som varit,
kunde låtsas att det aldrig hade hänt.
Och Fredrik uppmuntrade mig.
Han ville ha mig,
förstår du det?
Ha mig!
-Men egentligen glömde jag inte någonting.
Det fanns inom mig hela tiden,
och när Fredrik försvann
rasade det gamla över mig igen.
Jag har inte kommit någon vart,
jag är kvar där jag började,
ett fult barn.
-Vänder mig om
kan jag se mina skolkamrater flina,
och bakom dem
står mina föräldrar
och vrider bekymrade sina händer
och oroar sig,
de hoppas ändå
att allt ska vara bra för annars
hade jag väl kommit till dem
med mina problem.
Ha!
11 - Flickan med J
Dagarna avlöser varandra.
Jag, följer golvplankornas linjer
utan att trampa över en enda gång!
Om jag inte följer dem blir jag galen.
Jag har åter stått utanför
hennes lägenhet och känt gatstenens
kyla ta boning i mina fötter.
Men jag har inte sett henne.
Får jag inte se henne snart
är jag rädd att jag bleknar och försvinner.
Som ett foto som inte har
fått tillräckligt långt fixerbad.
Jag har börjat bita på naglarna
och igår bet jag ända ner till köttet.
Mor tittade på dem och förmanade mig.
Jag försökte sysselsätta mig med
en bok istället, men snart nog
hade jag bitit en ny nagel blodig.
Jag, följer golvplankornas linjer
utan att trampa över en enda gång!
Om jag inte följer dem blir jag galen.
Jag har åter stått utanför
hennes lägenhet och känt gatstenens
kyla ta boning i mina fötter.
Men jag har inte sett henne.
Får jag inte se henne snart
är jag rädd att jag bleknar och försvinner.
Som ett foto som inte har
fått tillräckligt långt fixerbad.
Jag har börjat bita på naglarna
och igår bet jag ända ner till köttet.
Mor tittade på dem och förmanade mig.
Jag försökte sysselsätta mig med
en bok istället, men snart nog
hade jag bitit en ny nagel blodig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)