Dagarna avlöser varandra.
Jag, följer golvplankornas linjer
utan att trampa över en enda gång!
Om jag inte följer dem blir jag galen.
Jag har åter stått utanför
hennes lägenhet och känt gatstenens
kyla ta boning i mina fötter.
Men jag har inte sett henne.
Får jag inte se henne snart
är jag rädd att jag bleknar och försvinner.
Som ett foto som inte har
fått tillräckligt långt fixerbad.
Jag har börjat bita på naglarna
och igår bet jag ända ner till köttet.
Mor tittade på dem och förmanade mig.
Jag försökte sysselsätta mig med
en bok istället, men snart nog
hade jag bitit en ny nagel blodig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar