-Jag hade ingenting att komma med
när jag träffade Fredrik.
När han ville ha mig,
lämnade jag allt och flyttade in i hans liv,
lät honom forma mig fullständigt.
-I hans värld behövde
jag inte kännas vid det som varit,
kunde låtsas att det aldrig hade hänt.
Och Fredrik uppmuntrade mig.
Han ville ha mig,
förstår du det?
Ha mig!
-Men egentligen glömde jag inte någonting.
Det fanns inom mig hela tiden,
och när Fredrik försvann
rasade det gamla över mig igen.
Jag har inte kommit någon vart,
jag är kvar där jag började,
ett fult barn.
-Vänder mig om
kan jag se mina skolkamrater flina,
och bakom dem
står mina föräldrar
och vrider bekymrade sina händer
och oroar sig,
de hoppas ändå
att allt ska vara bra för annars
hade jag väl kommit till dem
med mina problem.
Ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar