15 - cancer suger

du berättade
att du hade
en svulst på livmodern, och att den
växte snabbt
du ska in på sjukhuset
på tisdag
med förtur
du berättade
om ångesten på nätterna
och att du var rädd
för att dom ska ta bort
hela livmodern
för du vill gärna
ha barn
du berättade
om en dröm
att svulsten i själva verket
var ett barn
att du födde den
som ett barn
och att du sedan
inte gav det mat
på en vecka
att det krympte
till ett litet barn
som låg
i en tändsticks-
ask, och att i stället för lemmar
hade det blad
och du blev rätt
för vad du gjort
Att det lilla, lilla
barnet i asken då
plötsligt log, ett
leenden, som bara
växte och växte
Att du har
ångest på nätterna
för cancer

du blev alldeles
varm i ansiktet
när du berättade
om barnet som log
med ansiktet
mitt inne
i lemmar av blad -

14 - igenkännande

You aren't much of a leader
but you're an exceptional loner.
Wheter or not you're a vallain,
people are still suspicious about you.

Maybe it's that weird hair-do
Or the fact that you never smile
Or the fact that you're just so depressing...
Who knows?

13 - hon ligger med armen rakt ut från verkligheten

Jag är författare?
Det är inget yrke.
Det är ett liv.
Men nu sover jag
Jag ligger i sängen och längat till drömmen.
Jag ligger med armen rakt ut från verkligheten
Det värker inom mig.
Jag vill ha någonting.

12 - Fredrik/H/hatet

-Jag hade ingenting att komma med
när jag träffade Fredrik.
När han ville ha mig,
lämnade jag allt och flyttade in i hans liv,
lät honom forma mig fullständigt.

-I hans värld behövde
jag inte kännas vid det som varit,
kunde låtsas att det aldrig hade hänt.
Och Fredrik uppmuntrade mig.
Han ville ha mig,
förstår du det?
Ha mig!

-Men egentligen glömde jag inte någonting.
Det fanns inom mig hela tiden,
och när Fredrik försvann
rasade det gamla över mig igen.
Jag har inte kommit någon vart,
jag är kvar där jag började,
ett fult barn.

-Vänder mig om
kan jag se mina skolkamrater flina,
och bakom dem
står mina föräldrar
och vrider bekymrade sina händer
och oroar sig,
de hoppas ändå
att allt ska vara bra för annars
hade jag väl kommit till dem
med mina problem.
Ha!

11 - Flickan med J

Dagarna avlöser varandra.
Jag, följer golvplankornas linjer
utan att trampa över en enda gång!
Om jag inte följer dem blir jag galen.
Jag har åter stått utanför
hennes lägenhet och känt gatstenens
kyla ta boning i mina fötter.
Men jag har inte sett henne.

Får jag inte se henne snart
är jag rädd att jag bleknar och försvinner.
Som ett foto som inte har
fått tillräckligt långt fixerbad.
Jag har börjat bita på naglarna
och igår bet jag ända ner till köttet.
Mor tittade på dem och förmanade mig.

Jag försökte sysselsätta mig med
en bok istället, men snart nog
hade jag bitit en ny nagel blodig.

10 - när lyckan kryper innanför tröjan.

När man tycker
riktigt, riktigt
mycket om någon,
vill man så gärna
försöka berätta
hur mycket
man tycker om.

Då märker man
hur svårt det är
att mäta känslor!

9 - Ensamheten i perspektiv

Promiskuitet:
intimitet utan kärlek.
Förtvivlan:
total frånvaro
av någon eller något
att ty sig till.
Den största ensamheten
är att omges av likgiltighet.
Värst är att längta
efter dem som är närvarande.

8 - En man i London

Jag tänker på en vän,
hans mening var att vara anspråkslös.
Att aldrig peka ut,
aldrig dra iväg i någon viss riktigt.
Jag undrar hur han har det,
vart han tog vägen

7 - Till någon som börjar med B

Jag som är rädd att smitta dig
(med mina orena ord)
lever bara tidvid.
Jag vet att min trasiga röst
(kväver dina tankar)
men dina ord kan skölja
bort all min rädsla.
Jag vill säga dig
att du är vacker som du är.
Att min tvåfärgade klänning
ser ut som skräp
bredvid din hårda rygg
och dina smala höfter.
Kärlek är löjligt
(precis som jag)
men
(jag är lite förtjust i dig)
det finns tid.

6 ~ mitt brustna hjärta

Jag minns när

Sanden drog oss i fötterna när vi gick,
med mjöliga fingrar letade den sig
upp för benen under våra uppkavlade byxor.
Vi satt i vattenbrynet med benen i det
skummande vågskvalpet

Framför oss
låg vattnet blekblått,
men längre ut var det djupt indigo
och det bara fortsatte
och fortsatte
tills det försvann i en vit,
rökig dimma
som hängde likt en gardin
mellan himmel och jord.

Den oändliga vidden,
de outtröttliga h hävningarna
och
dånet överväldigade mig.

Joshua pekade rakt ut mot
den disiga horisonten
och
sade att någonstans
på andra sidan
låg Amerika.
Han sade att om
den vidsträckta oceanen genom ett trollslag
krymptes till en liten bäck
eller
en smal flod
skulle vi sitta och titta
på någon strand
på den amerikanska kusten nu,
kanske New York.

Han sade
att världen inte var så
stor
och
obegriplig
som somliga
försökte få oss att tro.

Han sade att vi hade
allt
inom räckhåll,
om vi bara
iddes sträcka oss
långt nog.

5 - Den nakna sanningen

Få se nu...sanningen.
Var la jag nu den? Jag vet:
den finns här. I fodralet? Nej.
(Då fastnar man bara i tullen. Bort det!)

varför skulle jag gömma
sanningen?

Färgen på sanningen har - sant att säga
-aldrig ihågkommits. Kläderna
gör mannen. Sanningen
är säkert naken.

Har din sanning ett färggrant omslag?
Glöm det.

Jag hade den här nyss. Jag
är säkert på detta. Och jag är
övertygad om att
snart störtar den fram.
Sitter i något annat hörn?

Jag litar på den.

Hittar du den så behåll den

4 - Smaktillsats.

- Jag saknar dina fingrar, nu.
Hej jag är tokig.
Hej jag är alkoholiserad.
På tunnelbanan.

Hur smakar du?

3 - Jag vill följa

Jag vill se själens händelser framkallade i ljuset.
De små förskjutningarna av det dystra perspektivet
tydliggjorda.
Det som förändrar oss högt till skyarna
och fallande mot jorden likt efterlängtat regn.
Jag vill höra det lågmälda talet uppmärksammat
och omvandlat till berättelser
om att vi
och några och fler
orkar gå vidare
från det förflutna till det närvarandra -
och för att kpmma från det närvarande
till det kommande
har vi några vi måste följa:
De som talar mot förtryck.
De som talar för växande.
De som talar mot slaveri.
De som talar för befrielse.

Jag vill följa det fagra talet om
att den utlovade socialismen
är möjlig att genomföra.

2 - Sång

Lyriken sitter så inklämd i dag
så reaktionärförklarad så
elfenbensöverdragen
och ändå är det inte många som orkar läsa
de långa böckerna
och stå upp under de långa talen
och marchera i de långa marscherna utan en sång

"Det behövs ingen poesi för att beskriva det
borgerliga helvetet", det är sant.

det behövs en sång för den långa marschen därifrån,
det är också sant.

1 - Plågad själ.

Min bror dog av regnet.
För att de placaerade honom
ute i regnet för länge, kan du fatta det?

Jag svarade inget,
alltför upptagen som jag var med
att se var jag satte fötterna och undvika vattenpölarna.